Livets orättvisor

Hej,
Som ni märker har jag inte varit särskilt aktiv på bloggen. Det beror bl.a. på att svärmor har bara blivit sämre och sämre. Och nu i lördags den 5/5 kl. 10.50 så fick hon sina änglavingar. Hon somnade in i sitt hem med sin familj runt sig, precis som hon ville ha det. Jag är tacksam över att jag fick vara med och säga farväl ♥


Ankie, det var verkligen kärlek vid första ögonkastet för oss två. Är så glad att jag har haft dig i mitt liv (och du kommer fortfarande att finnas kvar fast i ett annat format, som ängel) och att jag har fått vara en del av ditt.
Jag kommer aldrig glömma det leende som du gav mig i helgen när jag gav dig en puss på pannan och sa att den var från Josh (som fick vara hos sin mormor och morfar under helgen). Det var ren och skär kärlek. Jag saknar redan våra pratstunder som vi hade och att få svar på de sms och mms jag brukade skickade till dig som handlade om de tokigheter Josh har för sig. I morse så tog han tag i min mobil och sa: "Ringa farmor!" och nästa sekund så la han den mot örat och sa glatt: "Hej farmor!". Då kom faktiskt saknaden och tårarna som ett slag i magen. Du är och kommer alltid att vara min kärmor, jag hoppas att du har det bra där du är och är glad att du nu slipper cancern, smärtan och alla krämpor du fick dras med under ditt jordeliv. Jag saknar dig så mkt och jag kommer aldrig att sluta att älska dig. Himlen har fått sin vackraste och mest godhjärtade ängel ♥



Just nu känner jag ingen som helst skaparlust, vilket nog är helt naturligt. Så bloggen får ännu en gång vila lite tills blogglusten och skaparlusten infinner sig igen.
Tack även för det stöd och för den omtanke ni har visat oss under Ankies sjukdomstid och vid hennes bortgång. Det värmer ska ni veta ♥

Ta hand om er och era kära, för det ska vi göra ♥
Trackback
RSS 2.0